Att kasta ut bebisar med badvattnet

Upptäckt:

Första gången jag stötte på detta ordspråk/talesätt var för nåt år sedan då det gav namn åt en språkvetenskaplig artikel. Den gången lyckades jag aldrig klura ut vad som egentligen åtsyftades. Häromdagen använde en bekant talesättet för att göra en poäng och jag passade denna gång på att ta reda på vad man egentligen menar med talesättet.

Betydelse:

En parafras kunde vara att det, när man rensar bort ogräs i rabatten, händer ibland att man även rycker upp en och en annan rot som man skulle ha velat ha kvar. Att akta sig för att kasta ut barnet med badvattnet är alltså en varning för att inte rensa bort bra saker när man håller på att rensa bort det dåliga. Detta är oftast aktuellt när det gäller olika teorier eller vid olika omorganisationer. I sin iver att förbättra och utveckla så tar man inte fasta på det som faktiskt är bra i en gamla teorin eller den gamla organisationen.

Bakgrund:

Men varifrån kommer detta talesätt ifrån? Är det kanske någon som faktiskt någon gång kastat ut barnet av misstag, med badvattnet?

Slutsats:

Min bekanta lyckades hitta denna facsimil på internet som upplyser oss om att uttrycket är av tyskt ursprung och först påhittats i en bok från 1512. Det visar sig vara ett retoriskt grepp, ett litterärt motiv, som upprepades ett par gånger i boken. Det är alltså en drift med de ”dumbommar” som i ett försök att få bort det dåliga också gjorde sig av med allt som var bra.