Fin

Iakttagelse:

Jag beskrev härom dagen ett särskilt eminent exemplar av det manliga könet som fin vilket har fått mig att vilja reda ut exakt vad jag menar med detta epitet. Det kan vara svårt att beskriva män. En vacker man får mig exempelvis att tänka på något mer androgynt i stil med renässansens änglar. En snygg man ser bra ut men på ett mer manligt sätt än den vackre mannen kanske. Att en man är fin tycker jag dock säger mer om hela hans person och inte bara om hans utseende. Visst kan man säga att en man är fin även om han skulle vara helt oattraktiv? Jag tror dock att det fina i en sådan mans personlighet skulle färga av sig även på hans yttre anleten…

Relaterade ord:

Fin (fornsvenska)
Finn (senisländska)
Fin (tyska)
fin (medelnedertyskt)
vijn (holländska)
fin (medelhögtyska, fornhögtyska)
fein (tyska)
fine (engelska)

Ursprung:

Från franska fin, motsvarande italienska fino, av latinska finis, slut, det högsta, höjdpunkten av ngt

Betydelse:

Framstående i sitt slag, av utmärkt be­skaffenhet samt i betydelser som närmast ansluta sig till denna betydelse.

• av utmärkt beskaffenhet, av hög eller bästa kvalitet, om alster av mänsklig verksamhet ofta: av hög teknisk fulländning, av utsökt ar­bete, synnerligen skickligt gjord, (i alla enskild­heter) välarbetad eller utförd (ej sällan med bibe­grepp av smakfullhet och elegans), gjord med yttersta noggrannhet eller precision; om smak eller lukt, maträtt, dryck o. d.: utsökt, delikat, läc­ker, kostlig; ofta för att utmärka något såsom mot­satt det vanliga eller ordinära eller alldagliga o. d.

• med obestämdare innebörd, till eller om person såsom höviskt uttryck för vördnad och be­undran, kärlek o. d.; ofta ungefär ädel.

Slutsats:

Jag finner det vara passande att vad jag egentligen säger när jag kallar denna man för fin är att han är extraordinär, fulländad, utöver det vanliga…