Första gången jag stötte på detta ordspråk/talesätt var för nåt år sedan då det gav namn åt en språkvetenskaplig artikel. Den gången lyckades jag aldrig klura ut vad som egentligen åtsyftades. Häromdagen använde en bekant talesättet för att göra en poäng och jag passade denna gång på att ta reda på vad man egentligen menar med talesättet.

Betydelse:

En parafras kunde vara att det, när man rensar bort ogräs i rabatten, händer ibland att man även rycker upp en och en annan rot som man skulle ha velat ha kvar. Att akta sig för att kasta ut barnet med badvattnet är alltså en varning för att inte rensa bort bra saker när man håller på att rensa bort det dåliga. Detta är oftast aktuellt när det gäller olika teorier eller vid olika omorganisationer. I sin iver att förbättra och utveckla så tar man inte fasta på det som faktiskt är bra i en gamla teorin eller den gamla organisationen.

Bakgrund:

Men varifrån kommer detta talesätt ifrån? Är det kanske någon som faktiskt någon gång kastat ut barnet av misstag, med badvattnet?

Slutsats:

Min bekanta lyckades hitta denna facsimil på internet som upplyser oss om att uttrycket är av tyskt ursprung och först påhittats i en bok från 1512. Det visar sig vara ett retoriskt grepp, ett litterärt motiv, som upprepades ett par gånger i boken. Det är alltså en drift med de ”dumbommar” som i ett försök att få bort det dåliga också gjorde sig av med allt som var bra.

Betydelse:

• Upprört protesterande (l. fördömande l. klagande)
• ”våldsamt skri” (av förbittring l. missnöje o. d.).

Exempel:

• Att så gott som alltid ett ramaskri av missnöje upphäves (då ett nobelpris utdelats). 1932
• Skanda­ler med därav följande ramaskrin. 1934.
• Ramaskri i Knivsta efter bussomläggning. 2008
• I sedvanlig ordning väcker en ”nyhet” som rör flickor och deras kön (missriktad) moralpanik och feministiska ramaskri. 2008

Kuriosa:

• -skri’k n.; best. -et; pl. ==. (-skri 1895 osv. -skr1k 1879–-1937)[efter d. r"m,,- skrig, till det bibliska stadsnamnet RAMA; jfr d–a t. 2: 18 (DanBib. 1607: Vid Rhama bleff hordt . . Graad oc Skrig)]

• ramaskrik, t. ex 1879, väl från da. (o. no.) rama-skri, efter bibelns: ’Ett rop höres i Rama, klagan och bitter graf Jerem. 31: 15 (övers. 1903) o. ’En röst hördes i Rama’ Matt. 2: 18 (övers, av 1883); till Rama, stad på Efraims

Jesu fødsel

Mt. 2, 1- 12

1. Da Jesus var født i Betlehem i Judea, i kong Herodes’ dager, se, da kom noen vismenn fra Østerland til Jerusalem. 2. De sa: Hvor er den jødenes konge som er født nå? For vi så Hans stjerne i Østen, og er kommet for å tilbe Ham. 3. Da kong Herodes hørte det, ble han forferdet, og hele Jerusalem med ham. 4. Han samlet alle yppersteprestene og folkets skriftlærde og spurte dem ut om hvor Messias skulle bli født. 5. De sa til ham: I Betlehem i Judea, for så er skrevet ved profeten: 5. Du Betlehem i Juda land er slett ikke den ringeste blant fyrstene i Juda. For fra deg skal gå ut en høvding som skal være hyrde for mitt folk Israel. 7. Da kalte Herodes hemmelig vismennene til seg, og spurte dem nøye ut om tiden da stjernen hadde vist seg. 8. Så sendte ham dem til Betlehem og sa: Gå av sted og spør nøye ut om barnet. Og når dere har funnet det, da meld fra til meg, for at også jeg kan komme og tilbe det. 9. Da de hadde hørt hva kongen sa, drog de av sted. Og se, stjernen som de hadde sett i Østen, gikk foran dem inntil den kom og ble stående over stedet der barnet var. 10. Og da de så stjernen, ble de over all måte glade. 11. De gikk inn i huset, og fikk se barnet med Maria, dets mor, og de falt ned og tilba det. Så åpnet de sine skrin og bar frem gaver til barnet: gull, røkelse og myrra. 12. Men da de i en drøm ble varslet at de ikke skulle vende tilbake til Herodes, drog de en annen vei hjem til sitt land.

Av denne onde Lameks ånd var også Herodes. For å verne om sin egen person og stilling gikk han ikke av veien for det forferdelige barnemord i Rama (Mt. 2,16) - det som vi har vårt uttrykk – Ramaskrik etter.

Kristi åpenbaringsdag

]]> http://dagenssaob.wordpress.com/2008/10/18/ramaskrik/feed/ 1 citizen x http://dagenssaob.wordpress.com/2008/04/03/attans/ http://dagenssaob.wordpress.com/2008/04/03/attans/#comments Thu, 03 Apr 2008 10:11:58 +0000 lena http://dagenssaob.wordpress.com/?p=6 ]]> Iakttagelse:

Jag har börjat svära med attans på slutet vilket jag aldrig gjort tidigare. Jag erinar mig att det har nåt med talet 18 att göra men varför då? Varför svär man med numret 18? När jag slår upp ordet så inser jag att 17-uttrycken är så mycket vanligare och att man även kan svära vid talet 19 vilket dock känns mycket mer onaturligt för mig. Jag vet att talen 3 och 7 är heliga av en eller en annan anledning och därför används i passande sammanhang såsom treenigheten i kristendomen eller 7 syskon i en saga eller tre svåra uppgifter etc. Men vad hade man emot 17,18 och 19 då dessa blev svordomar?

Användningsområde:

i kraftuttryck och lindrigare svordomar samt i användning som ansluter till detta.

Exempel:

Attan skock tusen må räken­skap göra.
Ränn för atton tusend böflar.
Hvad attan siu tunnor tusende gråkattor säijer han nu?
Der är han, den attan galningen!
Det var attan till att storma.
Det kan jag, tamme (dvs. ta mig) attan, intet begripa.

Liknande uttryck:
(Han) svor vid sjutton­hundra…
För sjutton talgade d-r.
För sjutton tunnor skeppsskor­por!
Fy sjutton gubbar.
Du ska veta att de är .. kallt ute utav bara sjutton hakar.
Nej, för sjutton plåtar!
Sjutton och en halv o. d., lik­tydigt med: katten osv.
Ta mig sjutton och en half.
Du kan ge dig nitton på

Kuriosa:

Galgberget i Visby.

På denna plats står den gamla galgen kvar. På de tre stenpelarna var träbjälkar lagda och i dessa hängdes de dömda brottslingarna. Denna plats har i äldre tider varit förknippad med olycka och sorg. Om man räknar finner man 17 stenar i varje pelare. Det sägs att uttrycket ”fy sjutton” kommer från denna plats. ( Text norpad från turistkartan Brott & Straff i Visby under 600 år)

Jag hade min skånska vän hemma på besök och jag passade på att fråga henne om våra dialekters vokabulärer stämmer överens. Har vi samma ord om än kanske med annat uttal eller är det olika ord? Som exempel erinrade jag mig ett ord som jag och min syster till sist räknat ut är ett dialektord efter att ha levt ett helt liv (nåja) med tron att lagrann var rikssvenskt. Min skånska vän kände inte igen ordet och nu måste jag förstås reda ut detta ords varande.

Ortografi: Det är alltid svårt med ortografisk gestaltning av dialektala ord. Dialekt har sällan skrivits ner och ifall det har gjorts har ingen normaliserande stavningsprocess skett varför laglöshet råder på det ortografiska området.

Stavas ordet lagrann? lagrand? lagran? Utgörs för- och efterled av lag-grann, la-grand, lagran etc? Jag har ingen aning,.

Betydelse: Lagrann är man om man är petig med maten, när inte vilken mat som helst duger…

Slutsats: Jag har inte kunnat hitta några belägg detta ord i SAOB eller etymologiska ordboken. Är det någon som känner till en annan stavning som gör att jag kan hitta ordet lättare i ordböckerna?

Jag beskrev härom dagen ett särskilt eminent exemplar av det manliga könet som fin vilket har fått mig att vilja reda ut exakt vad jag menar med detta epitet. Det kan vara svårt att beskriva män. En vacker man får mig exempelvis att tänka på något mer androgynt i stil med renässansens änglar. En snygg man ser bra ut men på ett mer manligt sätt än den vackre mannen kanske. Att en man är fin tycker jag dock säger mer om hela hans person och inte bara om hans utseende. Visst kan man säga att en man är fin även om han skulle vara helt oattraktiv? Jag tror dock att det fina i en sådan mans personlighet skulle färga av sig även på hans yttre anleten…

Relaterade ord:

Fin (fornsvenska)
Finn (senisländska)
Fin (tyska)
fin (medelnedertyskt)
vijn (holländska)
fin (medelhögtyska, fornhögtyska)
fein (tyska)
fine (engelska)

Ursprung:

Från franska fin, motsvarande italienska fino, av latinska finis, slut, det högsta, höjdpunkten av ngt

Betydelse:

Framstående i sitt slag, av utmärkt be­skaffenhet samt i betydelser som närmast ansluta sig till denna betydelse.

• av utmärkt beskaffenhet, av hög eller bästa kvalitet, om alster av mänsklig verksamhet ofta: av hög teknisk fulländning, av utsökt ar­bete, synnerligen skickligt gjord, (i alla enskild­heter) välarbetad eller utförd (ej sällan med bibe­grepp av smakfullhet och elegans), gjord med yttersta noggrannhet eller precision; om smak eller lukt, maträtt, dryck o. d.: utsökt, delikat, läc­ker, kostlig; ofta för att utmärka något såsom mot­satt det vanliga eller ordinära eller alldagliga o. d.

• med obestämdare innebörd, till eller om person såsom höviskt uttryck för vördnad och be­undran, kärlek o. d.; ofta ungefär ädel.

Slutsats:

Jag finner det vara passande att vad jag egentligen säger när jag kallar denna man för fin är att han är extraordinär, fulländad, utöver det vanliga…

Relaterade ord:

Sordin (danska & norska)
Sordine (högtyska & engelska)
Sourdine (franska)
Sordina/Sordio (italienska)

Ursprung:

Avledning av sordo, döv, dov, dämpad, av latinska surdus, döv, dov, möjligen besläktat med susurrus, viskning, susning, av ljudhärmande ursprung (i sin tur möjligen besläktat med verbet SURRA).

Betydelse:

1. musikalisk benämning på var och en av olika anordningar för förändring av klangen, främst dämpning av klangstyrkan hos musikinstru­ment, dämmare; särskilt (i fråga om stråkinstrument) om en gaffelformad anordning som sättes över stallet för att minska dess vibrationer; även dels (i fråga om mässings­instrument) om en kon av metall eller papp o. d., som insättes i klockstycket, dels (i fråga om pianon) om en filtklädd klaff som, då tangenten efter nedslaget släppes upp, faller ned o. avbry­ter strängens vibrationer.
2. En mer eller mindre bildlig användning av ovanstående betydelse (1) beteck­nande en dämpning
3. Eller ett tillba­kahållande/återhållande av något; i sht i sådana uttryck som lägga (äv. sätta) sordin på något=dämpa ngt, det ligger (en) sordin över något=något är dämpat, ha/få sordin=vara dämpad resp. dämpas, (göra ngt) med sordin=(göra ngt) på ett dämpat sätt.

Svensk etymologisk ordbok:

Ogin: oblyg, otvungen, ledig

SAOB: 

1) om väg o. d.: icke gen; på vilken man för att komma till ett visst mål måste tillrygga­lägga en sträcka som är avsevärt längre än det kortaste avståndet till målet i fråga; allt­för lång.

2) (†) som vållar avsevärda svårigheter, obekväm, ovig.

3) ohågad att hjälpa l. att tillmötesgå fram­ställda önskningar (numera särsk. där detta skulle kunna ske utan större ansträngning l. uppoffringar), otjänstvillig, ovillig; stundom: snål, ogenerös; äv. i utvidgad l. bildl. anv.; ofta om sätt, tonfall, svar o. d.: som uttrycker l. visar oginhet l. ovänlighet l. brist på tillmötes­gående.